svar på kommentar
me: Vilken milisgrupp stred han för?
Min pappa stred för hezeb al takadomi al eshtirake(psp) ett tag, sedan för amal. Ansar al shoura är min pappas farbror egna organisation. En av mina farbröder stred för den libanesiska armén och en annan farbror stred för al morabuton.
Känner du någon som varit med i kriget? Eller har du själv varit med`?
Nu ska jag fortsätta plugget, håller på och ritar... Imorn blir det jobb igen.
Jalla god natt
Del 2
När pappa blev 13 år gav han sig ut i kriget tillsammans med en av sina bröder. De gick ut i kriget då de såg alla andra som krigade och tyckte det såg roligt ut. Eftersom de var så unga tänkte de inte så mycket på varför de krigade, utan mest för att visa att dom var tuffa killar som vågade. Deras föräldrar var rädda och gillade inte att dom gick ut ifall det skulle hända något, men de kunde inte göra något för att stoppa dom.
Efter ungefär 1-2 veckor blev pappa skjuten, skjuten i vänstra axeln. Han fick åka till sjukhuset och vara där i någon vecka och sedan fick han stanna hemma några månader, för det var en ganska kraftig skada. Skottet gick igenom axeln och kom ganska nära hjärtat. Han förlorade många liter blod och dom hade det svårt att hitta rätt blod som skulle passa hans kropp. Men som tur gick det bra och det läkte fint. Efter att han blivit frisk gav han sig ut i kriget igen.
så här ser ärret ut nu
Del 1
Kriget ägde rum 1967, inbördeskriget i Libanon, samma år som min pappa föddes. Han bodde tillsammans med sina 6 syskon och sina föräldrar i en lägenhet. När kriget bröt ut höll de sig inne i hemmet men då det värsta bombningarna blev fick de ta skydd i källaren, som användes som ett skyddsrum. Affärerna var stängda då det var som värst, vilket gjorde att det var svårt att få mat. Men min farmor var inte rädd under kriget. Hon brukade vakna tidigt på morgonen när alla fortfarande sov för att gå och köpa mat. Dom var tvungna att tänka extra på hur mycket de åt och att de inte slängde mat i onödan. Ibland åt de tom mögligt bröd, bara att min farmor tvättade på de mögliga delarna.
Det var som en gräns mellan kristna och muslimer där de bodde, frontlinjen. På den tiden stod det på legitimationen om man var muslim eller kristen. Många miste sitt liv pga detta då det fanns kontroller. Det var mest pojkar och män som fick göra kontrollerna om de gick någonstans. Ibland gick min farmor över gränsen för att handla mat från de kristna. Hon riskerade sitt liv för att köpa mat till sina barn.
